Rothschild i Amerika

Kolonisterna utfärdade under 1700-talet, skuldfria värdepapper proportionellt till behoven av industri och handel (detta är precis som ett samhälle ska fungera; och produkten av en sådan monetär politik är en oupphörlig högkonjunktur). Medborgarna var självkompetenta och arbetsamma. Ursinnig över valutaproblemet, belastade England kolonisterna med överflödiga avgifter till att finansiera Storbritanniens imperialistiska krig. Detta drev fram det Amerikanska revolutionskriget. Alexander Hamilton, en Rothschild-agent, övertalade George Washington till att bevilja Rothschilds att finansiera kriget.

År 1791, med en stor krigsskuld att betala, inrättade Hamilton en centralbank, ägd av Rothschilds och andra utlänningar, kallad First Bank of the United States (namnet ’Bank of the United States’ valdes för att lura befolkningen att det var Amerikas, och därför deras, bank. Precis så gjorde man också år 1913 när ’Federal Reserve’ installerades. Men faktum är att det var bankirernas bank) med ett 20-års kontrakt (banken auktoriserades av kongressen den 25 februari och George Washington skrev under banklagförslaget den 25 april).

“Faktum är helt enkelt att bankirdynastin Rothschild i Europa var den dominanta kraften, både finansiellt och politiskt, i formationen av Bank of the United States.” – (G. Edward Griffin)

“Rothschild… hade ett mäktigt inflytande i att diktera amerikanska ekonomiska lagar. Lagarkiven visar på att de var makten i den gamla Bank of the United States” – (Gustavus Myers)

Kongressen avslog efter de 20 kontrakterade åren en förlängning av kontraktet och banken stängdes den 11 mars, 1811, under James Madisons presidentskap. Nathan Mayer Rothschild blev vansinnig och utfärdade ett ultimatum: ”Antingen godkänns en förnyelse av kontraktet, eller så kommer de Förenta Staterna finna sig själva i ett synnerligen ödesdigert krig.” Rothschild tillfrågade det brittiska parlamentet att förklara krig för att återinstallera banken. Premiärministern, Spencer Perceval, avvisade förslaget och mördades av en ”ensam revolverman” den 11 maj, 1812 (Perceval är den enda av alla 73 Brittiska premiärministrar som mördats). Parlamentet förklarade krig den 18 juni, 1812, och de finansierades av Rothschild. Brittiska trupper brände ned Vita Huset och andra regeringsbyggnader medräknat byggnaden som inrymde ratificeringsdokumenten för den Amerikanska konstitutionen. Kriget utökade nationalskulden från $45 miljoner till $127 miljoner. President James Madison föreslog installationen av en andra centralbank den 5 december, 1815, med ett 20-års kontrakt. Alain Pilote skriver i en artikel, 1985:

”Den brittiska regeringen startade 1812-års-kriget mot de Förenta Staterna. Rothschilds planer var att utarma de Förenta Staterna genom detta krig till en sådan utsträckning att lagstiftarna skulle behöva söka finansiellt stöd… vilket, så klart, endast skulle kunna anskaffas i gengäld för förnyelsen av kontrakten för ”the Bank of the United States”. Tusentals dödades, men vad spelar det för roll för Rothschild? Han hade uppnått sitt mål; Kongressen godkände förnyelsen av kontraktet år 1816.”

Formellt så var det president James Madison och USA som förklarade krig mot Storbritannien men detta var inte utan grunder. Storbritannien introducerade handelslagar för att begränsa USA:s handel till Frankrike, ett land som USA var i krig med. Kungliga flottan hade också tvångsvärvning för USA:s medborgare.

Banken, som kallades Second Bank of the United States, öppnade för affärer i januari, 1817. Nicholas Biddle, en Rothschild-protegé, blev bankens President år 1822.

Ett viktigt citat från Wikipedia visar tydligt på att planen hade lyckats:

”Den Andra Banken godkändes av många av samma kongressmän som, 1811, hade avslagit kontraktförnyelsen av den ursprungliga Bank of the United States. Den dominerande anledningen att kontraktet för Second Bank of the United States var att i 1812-års-kriget upplevde de Förenta Staterna en svår inflation och hade problem med att finansiera militära operationer.”

1834, två år innan 20-års-kontraktet skulle utgå, under en diskussion med en delegation av bankirer på frågan om bankförlängningskontraktet, sade President Andrew Jackson:

”Gentlemän, jag har disponerat män att hålla ett öga på er under en lång tid, och jag är övertygad om att ni har använt bankens tillgångar till att spekulera i spannmålen av landet. När ni vann, delade ni vinsterna med varandra, och när ni förlorade, debiterade ni banken. Ni säger till mig att om jag tar deponeringarna från banken och upphäver kontraktet, skall jag ruinera tio tusen familjer. Det må vara sant, gentlemän, men det är er försyndelse! Skulle jag låta er fortsätta, kommer ni ruinera femtiotusen familjer, och det skulle vara min försyndelse! Ni är ett näste av ormar och tjuvar. Jag har för avsikt att utrota er, och vid den eviga Guden, kommer jag utrota er.”

President Jackson avslog en förlängning av kontraktet 1836, som han lovat under sin presidentkampanj.

I protest mot de internationella bankirerna, tillhandahöll President Abraham Lincoln skuldfria och räntefria dollarsedlar genom lagen ’Lagligt Betalningsmedel’ som gick igenom den 25 februari, 1862. Detta monetära system fungerade precis som det system kolonisterna hade på 1700-talet där de använde skuldfri valuta. Ett sådant monetärt system betyder en stadigt stigande högkonjunktur och frihet från det Engelska imperiet och Rothschild. Ekonomisten och rådgivaren till Lincoln, Henry Charles Carey, sade 1851:

”Två system står framför världen;… En tittar åt att undergräva Hindun, och sänka världen till hans nivå; den andra åt att höja standarden för människan tvärsigenom världen till vår nivå. En tittar åt pauperism (fattigdom), okunskap, avfolkning, och barbarism; den andra åt att öka välstånd, komfort, intelligens… och civilisation. En tittar framåt universellt krig; den andra framåt universell fred. Ett är det engelska systemet; det andra kan vi stolt kalla det amerikanska systemet, för det är det enda någonsin uppfunnit tendensen av vilken var det att upphöja medan jämställa villkoren för människan genom världen.”

President Lincolns skuldfria dollarsedlar finansierade inbördeskriget, ett fruktansvärt, blodigt krig som tog liven av 600 000 själar och var konstruerad att försvaga och klyva landet. Den privatägda Englandsbanken planerade att införa en guldstandard i Förenta Staterna. President Lincoln var snart undanröjd av John Wilkes Booth, en 33° Frimurare och Rothschild-agent. Ingen skuldfria eller räntefria pengar har använts i Förenta Staterna sedan dess.

J.P. Morgan & Company, en fasad för Rothschilds, grundades år 1871 i New York City under namnet Drexel, Morgan & Company av J. Pierpont Morgan och Anthony Drexel, båda agenter för européer – varav mest Rothschilds – som investerade i Förenta Staterna. Med tiden blev de så välkapitaliserade att de finansierade mycket av Amerikas industriella tillväxt. Omkring 1890-talet utföll Morgan som en industrikonsoliderare och reorganiserade och omstrukturerade skulderna för ekonomiskt svaga järnvägar såsom ”Northern Pacific”, ”Erie”, ”Reading”, och oerhört många andra järnvägar till en summa av en sjättedel av alla järnvägar i hela landet. Morgan försåg mindre företag med kapital och sammanslog dem till att bli stora bolagsjättar som U.S. Steel, International Harvester, och andra. Reduktionen av konkurrens resulterade i att makt och kontroll centraliserades. År 1904 lånade J.P. Morgan & Co. pengar till att finansiera Panamakanalen som är den största fastighetsaffären i historien. J.P. Morgan & Co. Blev den mäktigaste investeringsbanken i världen.

Vid 1900-talets början betalade Amerikaner väldigt få skatter, hade minimala skulder och expanderade sin verksamhet utan banklån. 1910 var hela landet fläckat av 20 000 privata och nationella banker, kontrakterade av regeringen, och alla tog makten från de stora bankerna i New York City.  Legalt kunde alla banker tillhandahålla valuta eller sedlar. Då de opererade på systemet ’skiljereserv-bankväsende’ kunde de låna ut 90% av sina depositioner. Detta system fungerar så länge folket inte vill ta ut allt på en gång. Detta blev de flesta bankers fall, då de få men stora bankerna i New York City spred rykten och orkestrerade panik på gatan till den utsträckningen att folket sprang för livet för att inkassera sina deponerade pengar från bankerna. Bankerna kunde såklart inte klara av detta eftersom de inte hade pengarna.

Hösten 1910 kollaborerade sex inflytelserika bankirer och en välordnad kongressledamot, senator Nelson Aldrich, i hemlighet på Jekyll Island om att skapa ett delat monopol, Federal Reserve systemet. Bankirerna representerade intressen av J.P. Morgan, Rothschild, Rockefeller, Warburg, och Kuhn, Loeb & Company (glöm inte att Morgan var en agent för Rothschild, att Warburg är ingift i Rothschildfamiljen, att Schiff av Kuhn, Loeb & Co. är ingift i Rothschildfamiljen och en agent för dem, och att Rothschild finansierade Rockefellers imperium från första början). Federal Reserve systemet gick igenom kongressen 1913 och detta var kulminationen för årtionden av planerande av de internationella bankirerna. Amerikanerna som inte visste någonting, fördes bakom ljuset i tron att den nya centralbanken var en del av regeringen och att den skulle förebygga ekonomiska katastrofer och stabilisera ekonomin. I verkligheten är Federal Reserve en ond kartell avsedd att utrota all konkurrens och öka vinsten till några få ägare genom högre priser och vilseförande policy. Vad Henry Charles Carey kallade det engelska systemet, då Lincoln var president, hade nu auktoriserats i USA.

Professor Carroll Quigley skrev i sin bok, Tragedy and Hope (denna bok blockerades och togs ur alla bibliotek 1973):

”Morgan, Brown, Rothschild, DuPont, Harriman, Kuhn-Loeb och andra grupper likaså… Denna junta tog kontroll över det politiska, finansiella, och kulturella livet av Amerika i de första två årtiondena av 1900-talet.”

J.P. Morgan arrangerade finansieringen och inköpen av amerikanska resurser för Frankrike och Storbritannien under Första Världskriget. Vid slutet av kriget hade J.P. Morgan-banken hanterat $3 miljarder i kommersiella transaktioner, gjort en nettovinst på $3 miljoner i avgifter, och arrangerat över $1.5 miljarder i lån. Banken blev den mest inflytelserika i världen och hamnade på topp inom arenan av utrikespolitik.

År 1901 låg Förenta Staternas nationalskuld under $1 miljard. Efter Första Världskriget var nationalskulden $25 miljarder. Mellan Första Världskriget och Andra Världskriget ökade skulden till $49 miljarder. 1952, i mitten av kriget i Korea som var under FN-ledning, stod nationalskulden på $72 miljarder. 1962 var skulden $303 miljarder och ökade till $383 miljarder 1970, under Vietnamkriget.  1976, vid slutet av Vietnamkriget stod skulden på $631 miljarder. Under 1980-talet och den orkestrerade ”Kalla Kriget”-utvecklingen av militär, ökade nationalskulden kraftigt. De internationella bankirerna finansierade både U.S.A. och Sovjetunionens intensifiering av militären under denna period. Alla arkiv som bevisar det tysta medgivandet från kongressen till den massiva bankirfinansierade överflyttningen av teknologi från 1916 och framåt är hemligstämplade genom president Eisenhowers verkställande föreskrift, 1953. 1998 var nationalskulden över $5,5 biljoner och nu är skulden omkring $11 biljoner.