Vad är förintelserevisionism?

 

Vad är historierevisionism?

Allt eftersom mer information om förflutna händelser ser dagens ljus blir det nödvändigt att omvärdera (revidera) dem med den nya informationen i omtanke. All historia granskas konstant. Det är en naturlig process. Det är en viktig process. Historierevisionism är processen att förändra det mänskliga förflutna så att det noggrannare representerar händelser som de verkligen förekom.

Ofta finns det motstånd till processen att bringa historia i enlighet med fakta. Anledningen till detta är att historia inte bara är ett protokoll av händelser, men det är också en källa utifrån en världsåskådning är tagen. En omvärdering eller revidering av viktiga historiska händelser kan ses som ett hot mot det politiska status quo och mot intressen vars makt delvis vilar på den etablerade synen av dessa händelser.

En sorglig historia om en förintelseforskare.

Vad besitter större egentlig betydelse?  Bibehållandet av mainstream-versionen av förintelsen till varje pris eller livet på en människa vars enda brott var att engagera sig i historisk forskning i ett sökande efter sanning?

Den 11 juni, 2010, påträffades en allvarligt förruttnad kropp kilad mellan sätena i ett parkerat fordon utanför ett köpcentrum beläget i Karolinka, Opole, i Polen. Kadavret var förruttnat bortom igenkännande, och DNA-tester visade sig bli resultatlösa i att fastställa offrets identitet. Papper och dokument funna inuti fordonet fick dock polisen att dra slutsatsen att den avlidna personen var Dariusz Ratajczak, en historieprofessor som tidigare undervisade vid Universitetet av Opole. Han var 48 år gammal vid dödstillfället.

Rothschild i Amerika

Kolonisterna utfärdade under 1700-talet, skuldfria värdepapper proportionellt till behoven av industri och handel (detta är precis som ett samhälle ska fungera; och produkten av en sådan monetär politik är en oupphörlig högkonjunktur). Medborgarna var självkompetenta och arbetsamma. Ursinnig över valutaproblemet, belastade England kolonisterna med överflödiga avgifter till att finansiera Storbritanniens imperialistiska krig. Detta drev fram det Amerikanska revolutionskriget. Alexander Hamilton, en Rothschild-agent, övertalade George Washington till att bevilja Rothschilds att finansiera kriget.

År 1791, med en stor krigsskuld att betala, inrättade Hamilton en centralbank, ägd av Rothschilds och andra utlänningar, kallad First Bank of the United States

Nya Världsordningens Modus Operandi

Vi måste förstå hur världseliten jobbar för att avancera i sin agenda. En särskild metod som onekligen är det elementära verkställande vapnet de begagnar, kan betecknas ’problem-reaktion-lösning’. Vid implementering producerar metoden ett resultat där folkmassorna efterfrågar vad de själva hade för avsikt att verkliggöra. Metoden har brukats systematiskt, analogt med en agenda, oräkneliga gånger sedan inte mindre än ett sekel tillbaka, och den kan tillämpas på alla element av samhällsstrukturen, dvs. finanssektorn, militärsektorn, politik, lag, industri etc., som önskas adresseras i eftersträvad riktning. Attentatet mot World Trade Center demonstrerar distinkt hur denna metod alstrar resultat i enlighet med agendan: Eliten ville invadera Irak och Afghanistan bl.a. för att plundra naturresurser. De vet att de inte kan ’föreslå’ en invasion och annonsera med de sanna motiven; folket skulle självfallet inte acceptera sådant hidöst vansinne. Eliten tar då till vad David Icke kallar ’problem-reaktion-lösning’ för att få deras vilja fram trots allt:

Bilderberg gav oss den Europeiska unionen

Även om Bilderberggruppen bildades 1954 och har haft årliga möten sedan dess, så har gruppens själva existens endast vid några få tillfällen omnämnts i media världen över. Fram till mitten på 1970-talet hade deras möten aldrig nämnts i media. På senare år har tidningar börjat rapportera om gruppens sammankomster, men det är inte mycket som skrivs eftersom ingen (inklusive journalister) får befinna sig i närheten till de flotta hotell de träffas på.

Bilderberggruppen har ingen fast ort som de träffas på. Varje år väljer arrangörerna ut ett nytt luxuöst hotell som mötesplats. Åtgärderna som vidtas för att hålla vad som diskuteras under gruppens möten är rätt häpnadsväckande då man i förhand tar över hela hotellet och evakuerar alla gäster som bor där. Man omringar området med beväpnade vakter från flera olika säkerhetstjänster (och även lokal polis). Speciell personal för catering används också.

Det årliga Bilderbergmötet är det viktigaste mötet i världen. Det är besökt årligen av fler världsledare, topp-politiker, kungligheter och företagspresidenter än någon annan sammankomst av något slag. G8-toppmötet är blott en sidoshow i jämförelse. Inget annat möte besöks av ledare av alla de större internationella institutionerna såsom Världsbanken, IMF, FN, och EU. De håller sina möten på de lyxigaste hotellen i världen och deras beslut påverkar varenda människa på jorden. Trots allt detta får gruppens möten ingen publicitet och de täcks inte av nyheterna.

Mike Peters skriver om Bilderbergs hemlighetsmakeri:

“Vid ett av de få tillfällen som Bilderberg-möten nämndes i en stor brittisk tidning var resultatet tämligen intressant. I ’Lombard’-kolumnen i Financial Times… för numret den 3:e Mars, 1976, skrev [Gordon] Tether: ’Bilderbergarna har alltid insisterat på att kläda deras spring ut och in i den närmsta hemlighet. Fram till några få år tillbaka togs detta till sådana längder att deras årliga konklav förblev helt och hållet onämnd i världens press. Nyligen har slöjan lyfts till utsträckningen att låta det bli känt att mötena ägde rum. Men det totala förbudet att rapportera vad som hände har kvarstått i effekt… Vilken konspiratologist som helst som har bilderbergarna i sikte kommer fortsätta att fråga varför det är så att, om det är så lite att dölja, så mycket ansträngning är hängiven att gömma det.’ Denna kolumn trycktes aldrig: den censurerades av Financial Times-redaktören Mark Fisher (en medlem i Trilaterala Kommissionen), och Tether avsattes från ’Lombard’-kolumnen i Augusti, 1976.”

Idag, 33 år senare, tillåts lite mer information i media om gruppen. Roger Boyes och John Carr från engelska The Times, rapporterar från 2009 års möte i Aten, Grekland:

”Sängplatser är aningen trångt där för de kommande två dagarna medan Bilderberg illuminati håller deras privata konklav i det femstjärniga grekiska hotellet. Varje år sedan 1954 möts en klubb på omkring 130 senior- eller uppkommande politiker vid brasan på ett ensligt hotell med toppbankirer och ett stänk av kungligheter för att diskutera brännande frågor, för att handla förtroenden och bara hålla sig à jour med jag-vet-något-som-inte-du-vet-kretsen. Ingen lista över deltagare röjs, ingen presskonferens hålls; skvallrar du är du utanför den magiska cirkeln.”

Illusionen av demokrati

Politik är som professionell wrestling. Framför kameran hatar proffsen all konkurrens. De ska knäcka nacken på den ene, och sparka ned den andre. Men bakom scenen är de alla vänner och superar tillsammans. Högst upp i hierarkin i det politiska spektrumet är vänster- och högerpolitiker fullständigt homogena under sina övermän.

Många av de politiker du känner igen världen över, från president Barack Hussein Obama till statsminister Fredrik Reinfeldt, har, mondialt sett, ingen makt överhuvudtaget utöver den att kultivera irrelevant politisk polemik och agera tråddockor för de riktiga makterna bakom kulisserna. Vad högt installerade politiker och deras frågeställningar representerar är inget mer än en färggrann vrångbild ämnad att dölja något obehagligt – definitionen på en ’fasad’.