Vad är förintelserevisionism?

 

Vad är historierevisionism?

Allt eftersom mer information om förflutna händelser ser dagens ljus blir det nödvändigt att omvärdera (revidera) dem med den nya informationen i omtanke. All historia granskas konstant. Det är en naturlig process. Det är en viktig process. Historierevisionism är processen att förändra det mänskliga förflutna så att det noggrannare representerar händelser som de verkligen förekom.

Ofta finns det motstånd till processen att bringa historia i enlighet med fakta. Anledningen till detta är att historia inte bara är ett protokoll av händelser, men det är också en källa utifrån en världsåskådning är tagen. En omvärdering eller revidering av viktiga historiska händelser kan ses som ett hot mot det politiska status quo och mot intressen vars makt delvis vilar på den etablerade synen av dessa händelser.

En sorglig historia om en förintelseforskare.

Vad besitter större egentlig betydelse?  Bibehållandet av mainstream-versionen av förintelsen till varje pris eller livet på en människa vars enda brott var att engagera sig i historisk forskning i ett sökande efter sanning?

Den 11 juni, 2010, påträffades en allvarligt förruttnad kropp kilad mellan sätena i ett parkerat fordon utanför ett köpcentrum beläget i Karolinka, Opole, i Polen. Kadavret var förruttnat bortom igenkännande, och DNA-tester visade sig bli resultatlösa i att fastställa offrets identitet. Papper och dokument funna inuti fordonet fick dock polisen att dra slutsatsen att den avlidna personen var Dariusz Ratajczak, en historieprofessor som tidigare undervisade vid Universitetet av Opole. Han var 48 år gammal vid dödstillfället.

Rothschild i Amerika

Kolonisterna utfärdade under 1700-talet, skuldfria värdepapper proportionellt till behoven av industri och handel (detta är precis som ett samhälle ska fungera; och produkten av en sådan monetär politik är en oupphörlig högkonjunktur). Medborgarna var självkompetenta och arbetsamma. Ursinnig över valutaproblemet, belastade England kolonisterna med överflödiga avgifter till att finansiera Storbritanniens imperialistiska krig. Detta drev fram det Amerikanska revolutionskriget. Alexander Hamilton, en Rothschild-agent, övertalade George Washington till att bevilja Rothschilds att finansiera kriget.

År 1791, med en stor krigsskuld att betala, inrättade Hamilton en centralbank, ägd av Rothschilds och andra utlänningar, kallad First Bank of the United States

Nya Världsordningens Modus Operandi

Vi måste förstå hur världseliten jobbar för att avancera i sin agenda. En särskild metod som onekligen är det elementära verkställande vapnet de begagnar, kan betecknas ’problem-reaktion-lösning’. Vid implementering producerar metoden ett resultat där folkmassorna efterfrågar vad de själva hade för avsikt att verkliggöra. Metoden har brukats systematiskt, analogt med en agenda, oräkneliga gånger sedan inte mindre än ett sekel tillbaka, och den kan tillämpas på alla element av samhällsstrukturen, dvs. finanssektorn, militärsektorn, politik, lag, industri etc., som önskas adresseras i eftersträvad riktning. Attentatet mot World Trade Center demonstrerar distinkt hur denna metod alstrar resultat i enlighet med agendan: Eliten ville invadera Irak och Afghanistan bl.a. för att plundra naturresurser. De vet att de inte kan ’föreslå’ en invasion och annonsera med de sanna motiven; folket skulle självfallet inte acceptera sådant hidöst vansinne. Eliten tar då till vad David Icke kallar ’problem-reaktion-lösning’ för att få deras vilja fram trots allt:

Bilderberg gav oss den Europeiska unionen

Även om Bilderberggruppen bildades 1954 och har haft möten i snitt en gång per år sedan dess, så var gruppens själva existens, ända tills för mindre än tio år sedan, en vild konspirationsteori. Konspirationsteoretiker som följt gruppen och deras möten fick år efter år stå ut med att media var helt tyst. Idag vet få att den existerar men ändå tillräckligt för att det ska vara ett accepterat faktum. Media har precis börjat byta sin tidningsanka om att ‘Bilderberg inte finns’ till att ‘gruppen är betydelselös’.

Illusionen av demokrati

Politik är som professionell wrestling. Framför kameran hatar proffsen all konkurrens. De ska knäcka nacken på den ene, och sparka ned den andre. Men bakom scenen är de alla vänner och superar tillsammans. Högst upp i hierarkin i det politiska spektrumet är vänster- och högerpolitiker fullständigt homogena under sina övermän.

Många av de politiker du känner igen världen över, från president Barack Hussein Obama till statsminister Fredrik Reinfeldt, har, mondialt sett, ingen makt överhuvudtaget utöver den att kultivera irrelevant politisk polemik och agera tråddockor för de riktiga makterna bakom kulisserna. Vad högt installerade politiker och deras frågeställningar representerar är inget mer än en färggrann vrångbild ämnad att dölja något obehagligt – definitionen på en ’fasad’.